Byzantium
The unpurged images of day recede;
The Emperor's drunken soldiery are abed;
Night resonance recedes, night walkers' song
After great cathedral gong;
A starlit or a moonlit dome disdains
All that man is,
All mere complexities,
The fury and the mire of human veins.
Before me floats an image, man or shade,
Shade more than man, more image than a shade;
For Hades' bobbin bound in mummy-cloth
May unwind the winding path;
A mouth that has no moisture and no breath
Breathless mouths may summon;
I hail the superhuman;
I call it death-in-life and life-in-death.
Miracle, bird or golden handiwork,
More miracle than bird or handiwork,
Planted on the star-lit golden bough,
Can like the cocks of Hades crow,
Or, by the moon embittered, scorn aloud
In glory of changeless metal
Common bird or petal
And all complexities of mire or blood.
At midnight on the Emperor's pavement flit
Flames that no faggot feeds, nor steel has lit,
Nor storm disturbs, flames begotten of flame,
Where blood-begotten spirits come
And all complexities of fury leave,
Dying into a dance,
An agony of trance,
An agony of flame that cannot singe a sleeve.
Astraddle on the dolphin's mire and blood,
Spirit after spirit! The smithies break the flood.
The golden smithies of the Emperor!
Marbles of the dancing floor
Break bitter furies of complexity,
Those images that yet
Fresh images beget,
That dolphin-torn, that gong-tormented sea.
Bysans
Orena dagsljussyner drar sig bort,
det druckna kejsargardet sover gott,
nattklanger dör, nattvandrarns sång blir svag
efter katedralens slag,
kupolen, under stjärnklar, månljus sky,
föraktar människan,
skapelsen som spann
ådror av bitter vrede, bitter dy.
En syn svävar inför mig, man eller skugga,
skugga mer än man, mer syn än skugga,
ty Hades vinda virad i mumietyg,
kan linda av en vindlande stig,
en fuktlös mun, en mun som inte andas
åkallar andlösa munnar –
omänskligt det jag förkunnar:
döden i livet, livet i döden randas.
Mirakel, fågel eller guldhantverk,
mirakel mer än fågel eller verk,
fäst på en guldgren stjärnor lyser upp,
kan gala som en Hades’ tupp,
ett skri, ett hån, i månskänkt vredesmod,
vid det som evigt klingar,
mot simpla blad och vingar
och allt som snärjer in i dy och blod.
Vid midnatt på kejsarens gator flackar bål,
en eld ej närd av bälg, ej tänd av stål,
ej rörd av storm, flammor födda av flammor,
dit alla blodfödda andar kommer
och repar upp all snårig väv av vrede,
och dör in i en dans,
in i en dödskamps trans,
en dödskamp i en eld som aldrig sveder.
Gränsle över delfiners dy och blod,
ande för ande! Smedjor bryter flod.
Guldsmedjorna! Kejsarens smedjor lyser!
Marmorsten i dansgolv bryter
vreden insnärjd i en väv av plågor,
synerna som låter
syner födas åter,
delfinupprivna, klockjagade vågor.
Byzantium
The unpurged images of day recede;
The Emperor's drunken soldiery are abed;
Night resonance recedes, night walkers' song
After great cathedral gong;
A starlit or a moonlit dome disdains
All that man is,
All mere complexities,
The fury and the mire of human veins.
Before me floats an image, man or shade,
Shade more than man, more image than a shade;
For Hades' bobbin bound in mummy-cloth
May unwind the winding path;
A mouth that has no moisture and no breath
Breathless mouths may summon;
I hail the superhuman;
I call it death-in-life and life-in-death.
Miracle, bird or golden handiwork,
More miracle than bird or handiwork,
Planted on the star-lit golden bough,
Can like the cocks of Hades crow,
Or, by the moon embittered, scorn aloud
In glory of changeless metal
Common bird or petal
And all complexities of mire or blood.
At midnight on the Emperor's pavement flit
Flames that no faggot feeds, nor steel has lit,
Nor storm disturbs, flames begotten of flame,
Where blood-begotten spirits come
And all complexities of fury leave,
Dying into a dance,
An agony of trance,
An agony of flame that cannot singe a sleeve.
Astraddle on the dolphin's mire and blood,
Spirit after spirit! The smithies break the flood.
The golden smithies of the Emperor!
Marbles of the dancing floor
Break bitter furies of complexity,
Those images that yet
Fresh images beget,
That dolphin-torn, that gong-tormented sea.
Bysans
Orena dagsljussyner drar sig bort,
det druckna kejsargardet sover gott,
nattklanger dör, nattvandrarns sång blir svag
efter katedralens slag,
kupolen, under stjärnklar, månljus sky,
föraktar människan,
skapelsen som spann
ådror av bitter vrede, bitter dy.
En syn svävar inför mig, man eller skugga,
skugga mer än man, mer syn än skugga,
ty Hades vinda virad i mumietyg,
kan linda av en vindlande stig,
en fuktlös mun, en mun som inte andas
åkallar andlösa munnar –
omänskligt det jag förkunnar:
döden i livet, livet i döden randas.
Mirakel, fågel eller guldhantverk,
mirakel mer än fågel eller verk,
fäst på en guldgren stjärnor lyser upp,
kan gala som en Hades’ tupp,
ett skri, ett hån, i månskänkt vredesmod,
vid det som evigt klingar,
mot simpla blad och vingar
och allt som snärjer in i dy och blod.
Vid midnatt på kejsarens gator flackar bål,
en eld ej närd av bälg, ej tänd av stål,
ej rörd av storm, flammor födda av flammor,
dit alla blodfödda andar kommer
och repar upp all snårig väv av vrede,
och dör in i en dans,
in i en dödskamps trans,
en dödskamp i en eld som aldrig sveder.
Gränsle över delfiners dy och blod,
ande för ande! Smedjor bryter flod.
Guldsmedjorna! Kejsarens smedjor lyser!
Marmorsten i dansgolv bryter
vreden insnärjd i en väv av plågor,
synerna som låter
syner födas åter,
delfinupprivna, klockjagade vågor.